Strax innan klockan 10 på lördagsmorgonen inledde de palestinska terroristorganisationerna i Gaza ett massivt raketangrepp mot Israel. Våg efter våg av raketer har avfyrats under hela dagen. Samhällena vid gränsen till Gaza har som vanligt fått utstå den mest omfattande beskjutningen, men raketlarmet har även ljudit så lång bort som Rehovot, Beit Shemesh och Be’er Sheva. I skrivande stund har över 300 raketer avfyrats. Israels försvarsstyrkor (IDF) uppger att raketförsvarssystemet Järnkupolen har skjutit ner dussintals projektiler, men ett antal har ändå slagit ner och exploderat i bebyggda områden och orsakat omfattande materiell förstörelse. En 80-årig kvinna i Kiryat Gat splitterskadades svårt efter att inte ha hunnit fram till ett skyddsrum i tid. I en annan attack skadades en 49-årig man i Ashkelon, dock inte lika allvarligt. Hundratusentals israeler tillbringade större delen av sabbaten i skyddsrum.

På eftermiddagen inledde IDF sin motattack med både stridsflygplan och artilleri. 120 militära mål tillhörande både Hamas och Islamiska jihad har hittills förstörts. Enligt det Hamas-kontrollerade hälsoministeriet har fem palestinier dödats i de israeliska attackerna, däribland en kvinna och hennes ettåriga dotter. IDF har dock förnekat att man har ansvar för de civila dödsfallen och menar att de orsakades av en palestinsk raket som exploderade inne i Gaza. (Av de 300 raketerna som har avfyrats under dagen beräknas omkring 50 ha landat inne i Gaza.) Samtidigt har IDF som vanligt vidtagit åtgärder för att undvika palestinska dödsoffer, bland annat genom såkallade ”takknackningar”, varningsbomber som exploderar på taket av ett utvalt mål och som ger alla som befinner sig i byggnaden tid att sätta sig i säkerhet innan den förstörs.

Enligt IDF har Islamiska jihad spelat en framträdande roll i den pågående våldsupptrappningen. Hamas, som är betydligt större och som kontrollerar Gaza sedan 2007, beskrivs som medansvarig, vilket är en ovanlig omställning av rollerna. IDF har därför riktat en stor del av sina attacker mot den mindre av de två terroristorganisationerna.

Även om raketterrorn som riktas mot Israel lätt kan uppfattas som besinningslös följer den nästan alltid en kylig logik, och så även denna gång. Terroristorganisationerna i Gaza har valt ett ypperligt tillfälle att störa friden i Israel:

1. Nu på måndag måste Israels premiärminister Binyamin Netanyahu presentera sin nya regering för president Reuven Rivlin. En oundgänglig pusselbit i Netanyahus tilltänkta koalitionsregering är högerpartiet Yisrael Beitenu, vars ledare Avigdor Liberman avgick som försvarsminister för mindre än ett halvår sedan efter att ha anklagat Netanyahu för att ha ”kapitulerat till terrorn” i Gaza. En våldsupptrappning är därför det sista Netanyahu behöver när han försöker övertyga Liberman att ansluta sig till hans nya koalitionsregering.

2. På torsdag infaller Israels självständighetsdag (enligt den hebreiska kalendern), en nationell helgdag som firas med stora evenemang som nu riskerar att ställas in, då stora folksamlingar inte är tillåtna när det föreligger en stor risk för raketattacker. Att fira självständighetsdagen i skyddsrum vore en bitter ironi som många sent skulle glömma och som skulle resultera i minskat stöd för Netanyahu.

3. Den 14 maj hålls den första semifinalen i Eurovisionsschlagerfestivalen i Tel Aviv, följt av ytterligare en semifinal två dagar senare och finalen den 18 maj. Lördagens massiva raketangrepp var delvis en påminnelse om att man har förmågan att störa detta mycket påkostade evenemang och skapa panik bland de tiotusentals åskådarna.

4. Den 15 maj uppmärksammar många palestinier det de kallar ”Nakba-dagen”, dvs. ”katastrofdagen”, som de kallar Israels självständighetsdag (enligt den gregorianska kalendern). Demonstrationerna som då hålls i Gaza och på Västbanken brukar ofta urarta i våldsamma upplopp, och lär bli än våldsammare om Israel och Hamas/Islamiska jihad samtidigt befinner sig i en öppen militär konflikt.

De palestinska terroristorganisationerna räknar alltså kallt med att Binyamin Netanyahu nu kommer att göra allt för att försöka undvika en utvidgad konflikt. De kan därför ställa högre krav än någonsin förut i de indirekta förhandlingarna med Israel som sker i Egypten. Samtidigt kan de öka den egna populariteten i det palestinska samhället genom att försätta stora delar av Israel i undantagstillstånd, och själva bara behöva utstå symboliska israeliska motangrepp.

Paul Widen

Jerusalem