Orsaken till våldet i Jerusalem

En israelisk polis i Jerusalem (foto: Israels polis)

Det har varit en våldsam helg i Jerusalem, med upprepade massiva muslimska upplopp i stadens östra och norra delar. Över 300 muslimer har skadats, liksom även minst 20 israeliska gränspoliser. Sammandrabbningarna har framförallt varit koncentrerade kring Tempelberget, där uppemot 90,000 muslimer har samlats dagligen för bön under fastemånaden Ramadan. Verkliga eller upplevda provokationer av israelisk polis har sedan använts som förevändning för stenkastning och upplopp.

Under de första dagarna i Ramadan var många muslimer upprörda över israeliska restriktioner i och omkring Jerusalems gamla stad. Dessa restriktioner hävdes så småningom, i ett försök att lugna stämningen. Då flyttade protesterna istället fokus till bostadsområdet Sheikh Jarrah strax norr om gamla stan, där fyra arabiska familjer nyligen beordrades av en israelisk domstol att lämna sina bostäder. Den stundande vräkningen har plötsligt blivit en världsnyhet: USA, EU, FN och ett stort antal enskilda länder har uttalat sig i frågan. Det är, föga förvånande, Israel som utmålas som skurken i dramat.

Spänningarna har förvärrats av dels det inställda palestinska parlamentsvalet, och dels den fortsatta politiska låsningen i Israel. Sakfrågan, dvs den stundande vräkningen, har alltså utnyttjats och gjorts viktigare än den egentligen är, framförallt av olika palestinska grupperingar, men också av judiska ultranationalister. Nyhetsrapporteringen har sedan ofta gjort saken ännu värre: mycket känslor, lite fakta.

Dispyten i Sheikh Jarrah grundar sig i att en stor del av bostadsområdet ägdes av judar innan Israels självständighetskrig 1948-49. Efter kriget fick Jordanien kontroll över området och beslutade då att låta arabiska flyktingar bosätta sig där. Dessa araber övertog dock aldrig formellt ägarskapet: detta behöll de jordanska myndigheterna själva.

Efter Sexdagarskriget 1967 fick Israel kontroll över området och 1970 stiftades en lag som ger israeliska medborgare rätt att återkräva mark och fastigheter i östra Jerusalem som hade förlorats 1948. Marken i Sheikh Jarrah såldes sedan vidare till en judisk organisation som aktivt förespråkar judisk bosättning i Östra Jerusalem. Araberna som har bott i området sedan 1950-talet har dock status som “skyddade hyresgäster”, vilket innebär att de har rätt att bo kvar, förutsatt att de betalar hyra. Då de själva insisterar att de i själva verket äger marken vägrar de emellertid att betala hyra. Och det är därför de nu riskerar att vräkas från sina hus.

Personligen satte jag mig in i den här frågan redan 2009, när de första arabiska familjerna i området vräktes och sedan prompt ersattes av israeliska ultranationalister. Även den gången var det nästan inga journalister som nämnde att en israelisk domstol hade beslutat att araberna hade rätt att bo kvar, förutsatt att de betalade hyra, men att araberna vägrade – av princip. Och precis som nu förmedlades istället en bild av grymma judar som stjäl mark från rättslösa araber. Man ska inte sticka under stol med att judiska ultranationalister har varit mycket behjälpliga med att förvärra konflikten och öka spänningarna, men deras osmakliga beteende förändrar inte det faktum att hela denna dispyt hade kunnat undvikas helt om araberna helt enkelt betalar hyra till de judiska markägarna.

Israels högsta domstol uppgav idag söndag att man inte kommer att ta upp detta ärende imorgon, som man ursprungligen hade avsett. Istället valde domstolen att ge justitiekansler Avichai Mandelblit 30 dagar att överväga om han vill bli en part i målet, som de arabiska invånarna i Sheikh Jarrah har begärt. Vräkningsordern kommer inte att verkställas under denna period.

Det är emellertid oklart om denna tillfälliga uppskjutning av beslutet kommer att lyckas lugna stämningen i Jerusalem. Ikväll inleddes firandet av Yom Yerushalayim, Jerusalemdagen, som firas till minne av Israels seger i Sexdagarskriget och återföreningen av Jerusalem 1967 (enligt den hebreiska kalendern). Israeliska beslutsfattare uppges överväga att begränsa firandet under morgondagen för att inte ytterligare öka spänningarna i huvudstaden, som nu också har börjat spridas till andra delar av landet. På söndagskvällen avfyrades dessutom två raketer från Gaza mot Ashkelon i södra Israel. De som är intresserade av en våldsupptrappning kommer alltså sannolikt att hitta andra förevändningar när situationen i Sheikh Jarrah nu inte längre är akut.

Paul Widen

Jerusalem